Jag saknar mer och mer att kunna fokusera, att inte behöva dela sin uppmärksamhet. Jag förstår verkligen tjusningen i att jobba med sin hobby. Nog för att man då nästan jämt jobbar, men att slippa välja mellan vad man ska spendera sin tid på.. Jag känner att hur ska jag nånsin kunna bli bra i något när jag är såhär splittrad?

När jag sitter på en inspirerande föreläsningi kursen så vill jag inget hellre än att börja jobba NU, helst precis efter föreläsningen. Jag vill prova själv, se hur det är. Men det går ju inte, det är ju minst några månader kvar, och då är jag ändå i slutet av min utbildning nu. Det är inte så hemskt långt bort längre.

Samtidigt så har jag ju en massa annat på gång, som de flesta. Jag gillar att skriva, även om jag inte har några författardrömmar precis, och jag gillar att koda saker. Jag sitter med i sektionsstyrelsen i vår universitetssektion med allt vad det innebär. Allt det här är ju superintressant och roligt, men att kombinera det är väldigt jobbigt ibland. Att aldrig få fokusera och göra ett bra jobb, utan det är alltid något annat i vägen.

Man kan ju fundera hur mitt ”livspussel” kommer fungera när jag får barn. Det blir nog kaos av stora mått, om det redan nu tar emot.