Blandat
Att kunna fokusera
10 Feb 10
Jag saknar mer och mer att kunna fokusera, att inte behöva dela sin uppmärksamhet. Jag förstår verkligen tjusningen i att jobba med sin hobby. Nog för att man då nästan jämt jobbar, men att slippa välja mellan vad man ska spendera sin tid på.. Jag känner att hur ska jag nånsin kunna bli bra i något när jag är såhär splittrad?
När jag sitter på en inspirerande föreläsningi kursen så vill jag inget hellre än att börja jobba NU, helst precis efter föreläsningen. Jag vill prova själv, se hur det är. Men det går ju inte, det är ju minst några månader kvar, och då är jag ändå i slutet av min utbildning nu. Det är inte så hemskt långt bort längre.
Samtidigt så har jag ju en massa annat på gång, som de flesta. Jag gillar att skriva, även om jag inte har några författardrömmar precis, och jag gillar att koda saker. Jag sitter med i sektionsstyrelsen i vår universitetssektion med allt vad det innebär. Allt det här är ju superintressant och roligt, men att kombinera det är väldigt jobbigt ibland. Att aldrig få fokusera och göra ett bra jobb, utan det är alltid något annat i vägen.
Man kan ju fundera hur mitt ”livspussel” kommer fungera när jag får barn. Det blir nog kaos av stora mått, om det redan nu tar emot.
Att kommentera
3 Jan 10
Jag läste just Ulrika Goods postning om kommentarer och sånt, och det kändes ganska träffande.
Jag läser nästan allt via RSS, och det finns en massa undanflykter jag använder för att inte kommentera. Inte för att jag inte vill, men.. Antingen är det för snabbt på, eller för sent, eller ett ämne jag inte kan, eller så har jag inget meningsfullt att säga.
Ganska dumt, egentligen, kan man väl säga. Just därför tycker jag det var bra skrivet av Ulrika, och jag ska själv försöka bli bättre på att kommentera. Som hon skriver gör det nästan alltid någon glad, och det där med att göra bort sig är ju mindre farligt än man tror. Det är det alltid. :)
Tidiga musikupplevelser
25 Nov 09
Jag vet inte om jag kan säga vilken som var min första musikupplevelse, det var högst troligtvis mamma som sjöng för mig. Däremot minns jag Nalle Pettersson och Mamma Mu. De gick generellt under benämningen Mamma Mu-banden hemma, och de gick varma nästan varje bilresa, i många fall kan jag säga vilken nästa låt är direkt, fortfarande.
Men utöver barnsångerna, var mina första musikfavoriter Rock Around The Clock (Spotify, Youtube) och Lambada (Spotify, Youtube). Mamma och pappa hade en skivspelare som jag ganska snart lärde mig hantera så jag kunde lyssna på Rock Around The Clock och jag dansade järnet. Samma till Lambada, det är en ganska svängig låt, även om den inte riktigt har samma charm nu ;)
Hade jag inte oslagbar musiksmak så säg.
Vilka var era tidiga musikfavoriter?
Från en f.d. språkkonservatist
16 Nov 09
Med språkkonservatist menar jag en bakåtsträvare, en regelfetischist. Sådan var jag, för det var vad jag lärde mig. Det fanns rätt och fel, gammalt och nytt, tal och skrift. Jag lärde mig hur man skulle stava, interpunktera och bygga texter, ofta från skolan men ännu oftare undermedvetet. Språket var logiskt och statiskt, man kunde skönja mönster och efterapa dem bara genom att läsa och exponeras för det. Skriften var språket, talet att läsa innantill, fast från huvudets text.
Jag reflekterade inte så mycket över talspråket, men desto mer över skriftspråket. Det var fascinerande med dess oändliga möjligheter, och det bara förstärktes av starka regler. Jag visste var jag skulle begränsa mig, så jag visste också var jag kunde leka och ta ut svängarna. Språk har alltid varit min starka sida, förlåt Jante, men det har det. Den logiska sidan av språket, matematiken, grammatiken, strukturen, snarare än berättandet. Ett stavfel eller interpunktionsfel var en stor sak, det hände inte.
Jag vill säga att det var något dramatiskt som hände, men nej, det var snarare något som kröp in i mitt medvetande, och numera är jag en kämpande språkliberal. Jag tror internet har bidragit starkt till att omvända mig. Plötsligt var skriften inte längre något fint och upphöjt som användes till att producera något, utan sakta men säkert blev det vardagsmat, vardagskommunikation. Förutom det, att vardagssnacket numera till stor del sker i skrift, så har de kurser jag läst i lingvistik påverkat mig starkt. Det där med rätt och fel finns inte längre, språket har en och endast en funktion, att vi ska kunna kommunicera. Kan vi det så räcker det, det spelar ingen roll om vi har stora bokstäver, rätt tempus eller fallande intonation på rätt ställe.
Samtidigt så slåss språkpolisen i mig för ett korrekt och trevligt skriftspråk. Som språklärare känner jag att det är en svår balansgång mellan att lära eleverna språket så de kan göra sig förstådda, men samtidigt inte döda lusten med alla regler och förordningar. Jag vill inte längre kalla mig språkpolis, eller språkliberal, för jag är varken eller, jag är inte konsekvent. Jag är bara en språknörd, helt enkelt.
Ett stort tack till Mymlan som genom sitt inlägg om språkpoliseri inspirerade mig att skriva :)
Marley och jag
3 Nov 09
Efter tips av en kompis (Liz) så läser jag just nu Marley och jag av John Grogan. Eftersom det är så mycket läsande i den kurs jag går nu, engelska C, så har fritidsläsandet fått komma i andra hand, eller rent av sista hand.
I vanliga fall läser jag gärna deckare, tunga som lätta, men Marley och jag kändes som en perfekt kandidat till att leda mig tillbaka till fritidsläsandet igen. Den handlar om ett par som precis flyttat ihop, och inte riktigt känner sig redo för att skaffa barn, utan vill prova på ansvaret med en hund först, och denna hund blir Marley. Han är en väldigt speciell hund, och historien utvecklas runt honom och hans personlighet och hyss.
Jag har inte kommit så långt än, men jag gillar den redan. Det är avslappnande mysläsning, inte så mycket djupa funderingar som kräver energi, perfekt för att distrahera från pluggandet. Jag hoppas det håller i sig genom hela boken :)
Välkommen!
28 Okt 09
Tumtum.se är under uppbyggnad, så för tillfället finns det inte mycket här. Beklagar :)
