Personligt
Höstrusket är här
1 Sep 10
Jag känner att kroppen och huvudet börjar ställa in sig på höst. Det är kallt och ruggigt och allvaret återvänder. Visst, jag har skrivit mitt examensarbete under sommaren (och det borde vara godkänt och registrerat snart!) men hösten innehåller mer av den där känslan att man borde ta tag i sitt liv och göra något vettigt.
Samtidigt är det skönt, mindre press att vara glad, nöjd och lycklig. Man kan få vara lite nere, lite stressad, lite trött. Det hör hösten till. Jag känner också att jag vänder mig inåt. Både inåt mot mitt hem och inåt in i mig själv. Introspektion, inredningslust, mystid. Det har väl både bra och dåliga sidor :)
Hösten ser för tillfället ganska rörig ut för mig, men jag försöker tänka som så att det löser sig alltid. På något sätt så ordnar det sig :)
Kort pausmusik
22 Aug 10
Jag är förkyld. Och examinerar examensarbetet för min lärarexamen måndag och tisdag. Jag återkommer :)
Min kropp och mitt humör
10 Jul 10
Tänk att det ska vara så lätt att glömma hur måendet påverkar humöret. Har gått hela dagen och varit sur och tvär på allt och inget. Sen när jag väl äter och jag känner att all värk gått över, då är livet toppen igen.
Här går man alltså runt och är sur för att man är sur, och är en allmän plåga för omgivningen, och så var det bara en värktablett och lite mat som behövdes?
Det ska erkännas att det varit väldigt varmt idag så det var först nu när svalkan kom som det gav sig, men ändå. Kan man inte lära sig att ta hand om kroppen bara?
Mitt hår
4 Jul 10
Jag är så otroligt trött på mitt hår. Halva våren (ungefär) har jag velat fram och tillbaka hur jag vill klippa det, om jag vill ha det kort eller långt osv. Med jämna mellanrum kommer den där tanken att man kanske bara ska klippa av sig alltihop och vara av med det. Inte centimeterlångt, men kanske halvdecimeterlångt i alla fall.
Men sen så vågar jag ändå inte. Jag tycker ju om mitt hår när det är långt, på de bra hårdagarna. Gah. Nu har jag även en vildvuxen lugg som det inte finns någon fason på i hela världen. Jag borde verkligen klippa mig.
Men hur?!
Största möjliga tysssssstnad
10 Jun 10
Jag vet att det har varit lite tyst här på sistone, men det blir så när livet tar fart igen. Nu är vikariatet över och vännerna lämnar stan en efter en. Strax är det min tur också, hem till mamma och pappa för vila och examensarbetesskrivning.
Mitt mål är att ha ett examensbevis i handen innan jul. Vi ser väl hur det går :)
Vikariatet och tidsbristen
1 Maj 10
För ungefär två veckor sedan började vi göra våra intervjuer till vårt examensarbete. I och med det kom vi tillbaka till den skola där vi var och gjorde praktik för fem veckor sedan, för att träffa en av lärarna vi skulle intervjua. När vi kliver in i personalrummet är det första jag hör ”Nämen, där är hon ju!” och på den vägen är det.
En lärare hade blivit svårt sjuk och opererad, och jag hade tagit någon av hennes lektioner medan vi var på praktik. Hon hade ännu inte kunnat komma tillbaka och de behövde en vikarie, och det snabbt. Vips, där var jag. Så, sen två veckor tillbaka vikarierar jag mer eller mindre på heltid i en gymnasieskola, i matematik och naturkunskap. Naturkunskapen är inte mitt ämne, men med lite Google, Wikipedia, lärobok och sunt förnuft kommer man en bra bit. Matten däremot, den älskar jag verkligen, det är mitt förstaämne helt klart. Att själv få leda lektioner och planera och ta hand om en grupp elever är underbart!
Men, givetvis är det ganska svårt att jobba 200%, så examensarbetet har fått lida ganska rejält av att jag vikarierar. För när jag inte vikarierar så är jag i stort behov av vila, för det mesta. Är man ovan tar det mycket på krafterna att hålla allt i huvudet och få ihop så att alla elever får det de ska ha.
Men jag trivs. Som fisken i vattnet för det mesta, även om jag är trött. Och förkyld.
Jag har nog hittat mitt kall i livet :) I alla fall för de närmsta tio åren eller så.
Skrivkramp
25 Apr 10
Jag älskar att skriva, men för tillfället är jag i någon sorts skrivkramp, eller om man ska kalla det textmasse-overload. Jag läser hur mycket intressant som helst, men det är inget som jag känner att jag skulle kunna tillägga något på. En konsumtionsfas?
Förhoppningsvis så återkommer produktionsfasen om ett tag, så den här stackars bloggen kan få lite uppmärksamhet igen.
Reseproblem
4 Apr 10
Imorgon eftermiddag tar jag nattåget söderut för en veckas vila hos mamma och pappa. Lite plugg ska väl göras, men i stora drag blir det mest umgänge och vila :)
Nu, jag försöker skriva en packlista. Hade tänkt att jag för en gångs skull inte skulle släpa med mig största väskan bara för en veckas bortavaro, som egentligen blir mer av en hemmavaro. Det mesta finns ju hemhemma.
Jag har bara ett problem. Hur jag än försöker tänka smart och prioritera är det svårt när det enda hjärnan säger är ”Glass”. Enkelt, rakt på, helt meningslöst. Glass.
Ett icke-tillstånd
28 Mar 10
Just nu befinner jag mig i något slags icke-tillstånd. Alla de där fritidssysselsättningarna som jag skulle vilja lägga tid på orkar jag helt enkelt inte med. Det är inte heller tiden som är problemet, som student har jag faktiskt väldigt mycket fritid.
Men det är något med årstiden och sysselsättningen på universitetet som på något sätt äter upp all min energi och all min kreativitet, vilket är fascinerande. Eftersom tiden finns borde jag väl också hinna vila nog för att orka göra roliga saker?
Inte då. Jag sitter hellre timtals framför datorn och slösurfar än sätter mig ner och ger ett par timmar till att lära mig PHP, Drupal, sortera frimärken eller sticka. Varför är det så? Är det lathet eller något annat?
Mycket frågor, väldigt lite svar. Och det är ju så att jag faktiskt mår bra, även om den här passiviteten känns lite onödig och som slöseri med tid.
SSWC
25 Mar 10
Sweden Social Web Camp. Visst låter det lockande? Sveriges alla webnördar samlade på en ö i Blekinge.
Jag vill väldigt gärna åka dit, men så kommer de där tankarna. Men inte ska väl jag, jag känner ju ingen där. Bara läser dem på håll och fascineras, intresseras, inspireras. Att bo i tält och leva uteliv är jag van vid, det ser jag nästan fram emot, men att gå i två tre dagar på en ö där man inte känner någon alls, och där man inte är någon som folk ”bör” känna..
Jag vet inte. Det skulle vara så kul också.
